Tunabergs koppargruva

Ett antal föremål knutna till ”Tunabergs gruva” omtalas i Sörmlandsbygden 1928, från ”gruvfogde Lindgren, Tunaberg, diverse verktyg”. Oklart när samlingen kom till museet. Här nämns också ”en gammal väderflöjel från en gruvstuga vid Tunaberg”, en gåva från Tunabergs trävarubolag. Flöjeln är av kopparplåt och daterad 1765. Två bergsborrare är avbildade (SLM 2725).

Den ovan omtalade Lindgren är sannolikt gruvfogde Anders Peter Lindgren, den siste gruvfogden i Koppartorp, foto finns i Tunabergs hembygdsförenings samlingar. Han har lämnat två gruvlampor, en karbidlampa och en eldad med hampolja (SLM 4071 och 4072), ett fyllfat (SLM 4542), en låda för tändsatser (SLM1246), furubloss (SLM612), 130 cm långa (liknande dem han bär på fotot från Tunabergs hembygdsförening), ett så kallat vattåk, en lång stång med hjul i ena ändan, handtag i den andra och med krokar för upphängning av vattenflaskor (SLM 611). En stol av 1700-talstyp (SLM 610) och en rektangulär pall (SLM 4749).

I samlingarna finns även en akvarellerad teckning av Ferdinad Boberg föreställande Tunabergs gruva, Tunaberg (SLM 5695)

Koppartorps gruvby i Tunabergs socken var centrum för Sörmlands enda medeltida bergslag, med hundratals gruvor där främst koppar och kobolt brutits sedan medeltiden. Den viktigaste var Storgruvan, i bruk under perioder sedan 1400-talet. Den kallades även de Beschegruvan efter en tidigare ägare. Gruvan fick ett uppsving under 1600-talet då Näfveqvarns styckebruk anlades. I början av 1900-talet lades den egentliga gruvdriften ner.

SLM

17097