SLM M009648 - Rullstensås vid Dalstugan år 1945
Foto: Gerhard Lanninger 
Väg utmed rullstenstås i närheten av Dalstugan i Hyltinge utanför Flen år 1945
Objekttyp
Titel
SLM M009648 - Rullstensås vid Dalstugan år 1945
Anmärkning
"Skärning genom rullstensås i närheten av Dalstugan. De gamla vägarna följde gärna åsarnas sträckning. De nya skär ofta rakt igenom"
[…]
"Det smältvatten som bildades på isens översida, rann genom sprickor ned i isen och grävde i dess undersida ut tunnlar, genom vilka det sökte sig väg ut till iskanten. Vatten, som rinner fram i en trång tunnel eller i ett rör, får mycket stor kraft att forsla med sig löst material. Vattnet i isälvarna förde därför med sig massor av stenar och grus. Därvid stöttes och rullades stenarna mot varandra, så att alla skarpa kanter slogos av och stenarna blev jämna och rundade. Sådana stenar kallas rullstenar. Vid isens kant upphörde vattnets stora kraft. Stenarna blev därför liggande i högar utanför isälvsmynningen. Men eftersom istäcket samtidigt smälte och kanten drog sig allt längre norr för varje år, så kom det att bildas långa rader med sådana där rullstenshögar. Nu ska vi också försöka komma ihåg, att medan detta skedde, stod havet över hela Sörmland. Landet har sedan höjt sig, och då rullstenshögarna kom upp i vattenbrynet, blev de jämnade av vågsvallet, så att de kom att bilda långa sammanhängande höjder eller åsar. Emedan de innehåller rullstensgrus, kallas de för rullstensåsar. Genom Hyltinge går ungefär från kyrkan i nordvästlig riktning en mäktig rullstensås, Malmköpingsåsen. Åsen hr varit socknens bästa väg, för där var alltid torrt. Ur åsarnas rika förråd hämtar man grus och sand, grövre och finare, till grusning av vägar och gårdsplaner, till murbruk och mycket annat" / Ur Hyltinge socken (1946), sidan 5, 6
[…]
"Det smältvatten som bildades på isens översida, rann genom sprickor ned i isen och grävde i dess undersida ut tunnlar, genom vilka det sökte sig väg ut till iskanten. Vatten, som rinner fram i en trång tunnel eller i ett rör, får mycket stor kraft att forsla med sig löst material. Vattnet i isälvarna förde därför med sig massor av stenar och grus. Därvid stöttes och rullades stenarna mot varandra, så att alla skarpa kanter slogos av och stenarna blev jämna och rundade. Sådana stenar kallas rullstenar. Vid isens kant upphörde vattnets stora kraft. Stenarna blev därför liggande i högar utanför isälvsmynningen. Men eftersom istäcket samtidigt smälte och kanten drog sig allt längre norr för varje år, så kom det att bildas långa rader med sådana där rullstenshögar. Nu ska vi också försöka komma ihåg, att medan detta skedde, stod havet över hela Sörmland. Landet har sedan höjt sig, och då rullstenshögarna kom upp i vattenbrynet, blev de jämnade av vågsvallet, så att de kom att bilda långa sammanhängande höjder eller åsar. Emedan de innehåller rullstensgrus, kallas de för rullstensåsar. Genom Hyltinge går ungefär från kyrkan i nordvästlig riktning en mäktig rullstensås, Malmköpingsåsen. Åsen hr varit socknens bästa väg, för där var alltid torrt. Ur åsarnas rika förråd hämtar man grus och sand, grövre och finare, till grusning av vägar och gårdsplaner, till murbruk och mycket annat" / Ur Hyltinge socken (1946), sidan 5, 6
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
M009648
Tillkomsttid start
1945
Bild byline
Foto: Gerhard Lanninger
Motiv
Dalstugan , Dalstugan, Hyltinge, Villåttinge, Flen, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 21 maj 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/343846.
Publikationer
- Lanninger, Gerhard (1946). Hyltinge socken: Sockenbeskrivning 3 [Häfte]. Eskilstuna: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 5.