Östra delen av rikssalen, eller den s.k. medeltidssalen i Roggemuseets kyrkliga avdelning år 1948.

"Den här utställda dopfunten är från Lillkyrka i Närke och är sannolikt huggen omkring år 1200. Skålen har enligt den medeltida dopritualens krav gjorts tillräckligt rymlig för att det barn, som skulle döpas, helt och hållet skulle kunna neddoppas däri. [...]. Altaret, kyrkans andliga centrum, som alltid var murat och täckt av en stenplatta, uppfattades under medeltiden som en helgongrav. De äldsta kristna hade firat sina gudstjänster på helgongravar och altaret var en påminnelse härom. Altarets karaktär av helgongrav underströks dessutom, genom att en helgonrelik i regel inmurats i detta. [...]. De på utställningen förvarade altarprydnaderna härröra från medeltidens senare del, då de i regel utgjordes av altarskåp. Det i koret uppställda (från Vagnhärad) är sannolikt av lübeckskt ursprung och tillverkat under 1400-talets sista fjärdedel [...]. Även triumfkrucifixet torde hela medeltiden igenom ha hört till de för en kyrka obligatoriska inventarierna. Det hade, såsom framgår av namnet, sin plats i öppningen mellan kor och långhus - triumfbågen. Samtidigt som det utgjorde en ständig påminnelse för kyrkobesökarna om Frälsaren, tjänade det dessutom till att markera gränsen mellan menighetens rum i kyrkan, långhuset, och koret, som var heligt område, dit endast kyrkans tjänare, men inga andra ägde tillträde. [...] Från 1400-talets början är det här i koret upphängande krucifixet (Råby-Rekarne] som representerar lidandestypen med plastiskt framställda blodmassor hängande från armarna" /Ur Sörmlandsbygden 1948 sidan 102-104.