SLM A24-195 - Birgitta i Tunabergs kyrka år 1944
Foto: Carl-Gustaf Blomberg/Södermanlands museum / Sörmlands museum
Medeltida träskulptur föreställande den heliga Birgitta, som tillhört ett äldre altarskåp från omkring mitten av 1400-talet eller omkring år 1500. Det enda av det gamla altaret som bevarats till våra dagar som möjligen ursprungligen kom från moderkyrkan Tuna.
Objekttyp
Titel
SLM A24-195 - Birgitta i Tunabergs kyrka år 1944
Anmärkning
"Kyrkan har en gång i tiden ägt ett medeltida altarskåp; denna vackra Birgittabild är det enda, som bevarats därav intill våra dagar. Arbetet är svensk, och den är skuren vid mitten av 1400-talet" [...]
"Tre skulpturer av olika värde ha emellertid bevarats till våra dagar. [...] Madonnabilden, som torde vara ett svenskt arbete från tiden omkring 1500, har väl ursprungligen stått i ett mindre altarskåp, kanske vid kyrkans Kalkaltare, som fanns kvar ännu vid mitten av 1700-talet Birgittabilden utgör den enda återstoden av et medeltida högaltarskåp. I ett inventarium från 1688 talas det om en altartavla, smyckad med bilder, och den finns i behåll ännu 1733, men då kallas de gammal; brukspatronen på Nävekvarn, Isac de Besch hade under tiden skänkt en ny tavla, den oljemålning, som ännu hänger ovanför altaret. Den exakta tidpunkten vet vi inte, ty det är en lucka i kyrkans arkivalier just vid den tiden då donationen skedde; av vissa orsaker är det emellertid troligt att det var omkring 1709-19, i varje fall inte efter det senaste året, ty då dog herr Isac. Emellertid behöll man det gamla altarskåpet kvar i kyrkan även om det flyttades från sin plats, och delar därav funnos ännu bevarade 1830, då Birgittabilden omtalas »sittande på en träställning». Skulpturen är »ett litet konstverk av ovanlig stilkaraktär, en älskelig gestalt, som fört sin penna med uppmärksamt allvar.». De orden äro en gång fällda av Birgittaforskaren Andreas Lindblom, och det kanske är lämpligt att med den sköna bilden för ögonen något stanna vid några andra framställningar av helgonet. Men låt oss först se litet närmare på bilden. Birgitta sitter på en röd bänk och håller en upplagen bok över knäna. Hon är klädd i änkedok, vars vita färg vackert inramar det finskurna väl bibehållna ansiktet. Manteln, som ligger över axlarna har möjligen ursprungligen varit svart, smyckad med guldstjärnor, och dess foder är blått. Ett bälte sammanhåller dräkten kring livet. Materialet i bilden är björk eller asp. Såsom hon sitter framför oss återgår hon på en typ vars ursprung vi kunna söka i Vadstena kloster, närmare bestämt i den stora Birgittabild, som har ansetts vara ett porträtt av av ordensstifterskan och som just tar fasta på det viljekraftiga och praktiska draget i Birgittagestalten. Konstnären har framställt henne som klostergrunderskan...[...] Den uppslagna boken i hennes knä är en sådan symbol, ett yttre tecken för hennes siargåva, som blivit så till ett med utgestalningen av den traditionella typ vari helgonet framställes, att boken blivit hennes attribut ...[...] En bok var en relativt sällsynt sak för tidens människor, en stor dyrbarhet som furstar kunde ge varandra som gåva, ett mystiskt maktmedel, som skilde ut dem som kunde läsa från de mera fåkunniga, den användes av prästen i mässan - och här är den given åt en kvinna, som både har makt att skriva i boken och att förkunna därur. [...] Det skåp, varav bilden är den enda återstoden,, torde vara skuret under 1400-talets senare del. Kanske tillhörde det en gång moderkyrkan Tuna och överlämnades till Bergskapellet, där detta byggdes" / Ur Tunabergs kyrka (1944) sidan 2, 12-14
"Tre skulpturer av olika värde ha emellertid bevarats till våra dagar. [...] Madonnabilden, som torde vara ett svenskt arbete från tiden omkring 1500, har väl ursprungligen stått i ett mindre altarskåp, kanske vid kyrkans Kalkaltare, som fanns kvar ännu vid mitten av 1700-talet Birgittabilden utgör den enda återstoden av et medeltida högaltarskåp. I ett inventarium från 1688 talas det om en altartavla, smyckad med bilder, och den finns i behåll ännu 1733, men då kallas de gammal; brukspatronen på Nävekvarn, Isac de Besch hade under tiden skänkt en ny tavla, den oljemålning, som ännu hänger ovanför altaret. Den exakta tidpunkten vet vi inte, ty det är en lucka i kyrkans arkivalier just vid den tiden då donationen skedde; av vissa orsaker är det emellertid troligt att det var omkring 1709-19, i varje fall inte efter det senaste året, ty då dog herr Isac. Emellertid behöll man det gamla altarskåpet kvar i kyrkan även om det flyttades från sin plats, och delar därav funnos ännu bevarade 1830, då Birgittabilden omtalas »sittande på en träställning». Skulpturen är »ett litet konstverk av ovanlig stilkaraktär, en älskelig gestalt, som fört sin penna med uppmärksamt allvar.». De orden äro en gång fällda av Birgittaforskaren Andreas Lindblom, och det kanske är lämpligt att med den sköna bilden för ögonen något stanna vid några andra framställningar av helgonet. Men låt oss först se litet närmare på bilden. Birgitta sitter på en röd bänk och håller en upplagen bok över knäna. Hon är klädd i änkedok, vars vita färg vackert inramar det finskurna väl bibehållna ansiktet. Manteln, som ligger över axlarna har möjligen ursprungligen varit svart, smyckad med guldstjärnor, och dess foder är blått. Ett bälte sammanhåller dräkten kring livet. Materialet i bilden är björk eller asp. Såsom hon sitter framför oss återgår hon på en typ vars ursprung vi kunna söka i Vadstena kloster, närmare bestämt i den stora Birgittabild, som har ansetts vara ett porträtt av av ordensstifterskan och som just tar fasta på det viljekraftiga och praktiska draget i Birgittagestalten. Konstnären har framställt henne som klostergrunderskan...[...] Den uppslagna boken i hennes knä är en sådan symbol, ett yttre tecken för hennes siargåva, som blivit så till ett med utgestalningen av den traditionella typ vari helgonet framställes, att boken blivit hennes attribut ...[...] En bok var en relativt sällsynt sak för tidens människor, en stor dyrbarhet som furstar kunde ge varandra som gåva, ett mystiskt maktmedel, som skilde ut dem som kunde läsa från de mera fåkunniga, den användes av prästen i mässan - och här är den given åt en kvinna, som både har makt att skriva i boken och att förkunna därur. [...] Det skåp, varav bilden är den enda återstoden,, torde vara skuret under 1400-talets senare del. Kanske tillhörde det en gång moderkyrkan Tuna och överlämnades till Bergskapellet, där detta byggdes" / Ur Tunabergs kyrka (1944) sidan 2, 12-14
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
A24-195
Tillkomsttid start
1944
Bild byline
Foto: Carl-Gustaf Blomberg/Södermanlands museum
Upphovsrättsinnehavare
Sörmlands museum
Motiv
Tunaberg kyrka , Tunaberg, Jönåker, Nyköping, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 17 maj 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/360274.
Publikationer
- Blomberg, Carl Gustaf (1944). Tunabergs kyrka: Sörmländska kyrkor 48 [Häfte]. Eskilstuna: Södermanlands hembygdsförbund (Sörmländska kyrkor). s. 2.