SLM M034386 - Elhammar i Björnlunda år 1797
Konstnär: Johan A Winberg
Elghammars herrgård i Björnlunda. Akvarell av Johan A Winberg år 1797.
Objekttyp
Titel
SLM M034386 - Elhammar i Björnlunda år 1797
Anmärkning
Originalet finns på Elghammar
"Elghammar avbildades år 1797 av Joh. R. Winberg i två akvareller. på ovanstående bild syns den vita huvudbyggnaden, som sedermera blev västra flygeln i den nutida anläggningen. -Originalet på Elghammar"
[…]
"I gamla tider brukade statens tjänstemän inte få ut sin lön i penningar utan i form av avkastning från Kronans gårdar. Mycket ofta blev det inte endast avkastningen eller arrendet, som tjänstemannen fick, utan han kunde t. o. m. få hela gården. Naturligtvis kunde han också få sin gård genom arv eller köp. Var tjänstemannen ifråga adelsman, kunde han då bygga sig ett säteri på gården, för ett sådant säteri hade han då skattefrihet. […] Elghammar var en ovanligt stor by med fyra bondehemman, men under 1600-talets första år lyckades lagmannen Måns Kruse (död 1621) samla dem och mycket annan jord till ett säteri, som han lät bebygga. Sedan den iden kallas hans ät Kruse av Elghammar. I familjen Kruse bevarades gården till omkring 1740. Efter att ha passerat ett flertal ägare, kom den 1791 till kommerserådet Johan Adolf Welander, efter vars död den år 1807 såldes till fältmarskalken greve Curt von Stedingk. Vi denna tid fanns på gården endast en ganska liten tvåvåningslånga, som icke tillfredsställde greve von Stedingks fordringar. Han tillkallade en italienare, Ciacomo Quarenghi, som han träffade under sin tid som ambassadör i Ryssland, där Quarenghi var kejserlig rysk arkitekt och uppfört många av det dåvarande S:t Petersburgs magnifikare byggnader. Den gamla huvudbyggnaden vid Elghammar gjorde han om till högra flygeln i den nya anläggningen. Byggnaden är ett av de mest typiska exemplen på den s.k. empirestilen i Sverige Över fasaden står på latin det valspråk, som byggherren valde, då han blev serafimerriddare: More parentum (På fädrens vis). Fältmarskalken efterträddes på Elghammar vid sin död 1837 av sin son general greve Ludvig von Stedingk, och efter honom ärvde hans dotter Therèse gården. Hon var gift med hertig Gustaf Fouché d'Otrante, en sonson till kejsar Napoleon Bounapartes berömda polisminister Joseph Fouché, hertig av Otranto. Elghammar befinner sig fortfarande i familjen d'Otrantes ägo" /Ur Björnlunda socken (1958), sidan 19, 24-25
"Elghammar avbildades år 1797 av Joh. R. Winberg i två akvareller. på ovanstående bild syns den vita huvudbyggnaden, som sedermera blev västra flygeln i den nutida anläggningen. -Originalet på Elghammar"
[…]
"I gamla tider brukade statens tjänstemän inte få ut sin lön i penningar utan i form av avkastning från Kronans gårdar. Mycket ofta blev det inte endast avkastningen eller arrendet, som tjänstemannen fick, utan han kunde t. o. m. få hela gården. Naturligtvis kunde han också få sin gård genom arv eller köp. Var tjänstemannen ifråga adelsman, kunde han då bygga sig ett säteri på gården, för ett sådant säteri hade han då skattefrihet. […] Elghammar var en ovanligt stor by med fyra bondehemman, men under 1600-talets första år lyckades lagmannen Måns Kruse (död 1621) samla dem och mycket annan jord till ett säteri, som han lät bebygga. Sedan den iden kallas hans ät Kruse av Elghammar. I familjen Kruse bevarades gården till omkring 1740. Efter att ha passerat ett flertal ägare, kom den 1791 till kommerserådet Johan Adolf Welander, efter vars död den år 1807 såldes till fältmarskalken greve Curt von Stedingk. Vi denna tid fanns på gården endast en ganska liten tvåvåningslånga, som icke tillfredsställde greve von Stedingks fordringar. Han tillkallade en italienare, Ciacomo Quarenghi, som han träffade under sin tid som ambassadör i Ryssland, där Quarenghi var kejserlig rysk arkitekt och uppfört många av det dåvarande S:t Petersburgs magnifikare byggnader. Den gamla huvudbyggnaden vid Elghammar gjorde han om till högra flygeln i den nya anläggningen. Byggnaden är ett av de mest typiska exemplen på den s.k. empirestilen i Sverige Över fasaden står på latin det valspråk, som byggherren valde, då han blev serafimerriddare: More parentum (På fädrens vis). Fältmarskalken efterträddes på Elghammar vid sin död 1837 av sin son general greve Ludvig von Stedingk, och efter honom ärvde hans dotter Therèse gården. Hon var gift med hertig Gustaf Fouché d'Otrante, en sonson till kejsar Napoleon Bounapartes berömda polisminister Joseph Fouché, hertig av Otranto. Elghammar befinner sig fortfarande i familjen d'Otrantes ägo" /Ur Björnlunda socken (1958), sidan 19, 24-25
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
M034386
Bild byline
Konstnär: Johan A Winberg
Motiv
Elghammars herrgård, Älghammar 1:2, Elghammar, Björnlunda, Daga, Gnesta, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 26 juni 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/371629.
Publikationer
- Schnell, Ivar (1958). Björnlunda socken: Sockenbeskrivning 15 [Häfte]. Nyköping: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 24.