"Södertälje skall enligt Erik Dahlberg ha haft detta utseende i slutet av 1600-talet. Visserligen imponerar husens antal, men då flertalet av dem var stall, ladugårdar, fiskarbodar och andra uthus, nödvändiga för stadsbro, som också var bönder och fiskare, så blir stadsbilden betydligt mindre imponerande. Tornet till vänster är kyrkans klockstapel"

"Att resa till Södertälje var en tvingande nödvändighet för alla, som skulle fara mellan Stockholm och södra Sverige. Därför är det inte svårt att hitta dagboksanteckningar från just den staden. Man läser då, att nästan alla resenärer finner staden vara högst obetydlig, ha "täcka vyer" och vara en avskyvärd plats, ty brist på forbönder och hästar gjorde den till en trafikens flaskhals, där resenärerna fick sitta fast och vänta på skjuts. Ännu en bit in på 1800-talet hade inte staden nått 1.000-talet ifråga om invånare, och först i slutet av 1860-talet nåddes siffran 2.000. En av anledningarna till stadens långsamma växt var, att Tälje ansågs vara en konkurrent till huvudstaden, och detta med all rätt, då Södertälje genom sitt läge på ett näs mellan Mälaren och Östersjön skulle ha haft möjligheter att transitera handeln mellan de rika mälarstäderna och östersjöfarten" /Ur Sörmlandsbygden 1952 sidan 90.