SLM A6-67 - Flyttblock vid Fågelsta i Julita år 1948
Foto: Ivar Schnell/Södermanlands hembygdsförbund
Större stenblock, ett så kallat flyttblock eller "jättekast", som isen lämnat efter sig invid Fågelsta i Julita efter den senaste istiden
Objekttyp
Titel
SLM A6-67 - Flyttblock vid Fågelsta i Julita år 1948
Anmärkning
"Stenblock, som inlandsisen slitit loss ur berggrunden, har spritts över hela Julita. Vid Fågelsta ligger ett av de största, synligt vida omkring"
[…]
"För omkring 15.000 år sedan låg en iskaka över hela vårt land, inlandsisen, och den hade legat där i åtskilliga årtusenden. När det sen började bli varmare, smälte isen alltmer från söder, och för 10.000 år sedan hade dess södra kan hunnit till det, som en gång skulle bli Julita socken. Ursprungligen hade iskakan varit minst ett par kilometer tjock, och då hade den tyngt ned den tunna skorpan på jordklotet, så att det hade blivit som en buckla, just där Sverige ligger. I den bucklan hade världshavens vatten runnit in. När isen smälte bort, kom därför landskapets berg och dalar att bli ojämnheter på havsbotten och t.ex. Julitaslätten låg ungefär 125 meter under havsytan. Ur isens södra kant smälte fram lera, sand och stenar, som frusit fast och kommit med i isen. På havsbotten samlades detta material som ett jämnt täcke eller i kullar och ryggar, beroende på hur iskanten släppte ifrån sig denna s.k. morän. Somliga stenblock i moränen kan vara flera meter höga. De brukar kallas för jättekast, ty förr i världen trodde man att jättarna brutit loss dem ur bergen och kastat dem. Sådana stora stenar finns t.ex. söder om vägen mellan Äs och Fågelsta ett par hundra meter från vägskälet vid Äs, vid Gölsbacken, Segerhult, Gimmersta och Österby" / Ur Julita socken (1948), sidan 5-6
Litteraturtips: "Sörmland genom tiderna. 1. Från urtid till vasatid" av Ivar Schnell (1951)
[…]
"För omkring 15.000 år sedan låg en iskaka över hela vårt land, inlandsisen, och den hade legat där i åtskilliga årtusenden. När det sen började bli varmare, smälte isen alltmer från söder, och för 10.000 år sedan hade dess södra kan hunnit till det, som en gång skulle bli Julita socken. Ursprungligen hade iskakan varit minst ett par kilometer tjock, och då hade den tyngt ned den tunna skorpan på jordklotet, så att det hade blivit som en buckla, just där Sverige ligger. I den bucklan hade världshavens vatten runnit in. När isen smälte bort, kom därför landskapets berg och dalar att bli ojämnheter på havsbotten och t.ex. Julitaslätten låg ungefär 125 meter under havsytan. Ur isens södra kant smälte fram lera, sand och stenar, som frusit fast och kommit med i isen. På havsbotten samlades detta material som ett jämnt täcke eller i kullar och ryggar, beroende på hur iskanten släppte ifrån sig denna s.k. morän. Somliga stenblock i moränen kan vara flera meter höga. De brukar kallas för jättekast, ty förr i världen trodde man att jättarna brutit loss dem ur bergen och kastat dem. Sådana stora stenar finns t.ex. söder om vägen mellan Äs och Fågelsta ett par hundra meter från vägskälet vid Äs, vid Gölsbacken, Segerhult, Gimmersta och Österby" / Ur Julita socken (1948), sidan 5-6
Litteraturtips: "Sörmland genom tiderna. 1. Från urtid till vasatid" av Ivar Schnell (1951)
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
A6-67
Tillkomsttid start
1948
Bild byline
Foto: Ivar Schnell/Södermanlands hembygdsförbund
Upphovsrättsinnehavare
Södermanlands hembygdsförbund
Motiv
Fågelsta, Julita, Oppunda, Katrineholm, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 21 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/404975.
Publikationer
- Schnell, Ivar (1948). Julita socken: Sockenbeskrivning 5 [Häfte]. Eskilstuna: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 6.
- (1951). Sörmlandsbygden 1951 (20) [Årsbok]. Nyköping: Södermanlands hembygdsförbund. s. 14.