SLM A6-69 - Uvberget i Julita år 1948
Foto: Ivar Schnell/Södermanlands hembygdsförbund
Vy mot Bergaön och Vinön från Uvberget vid Stora Daviken i Julita år 1948
Objekttyp
Titel
SLM A6-69 - Uvberget i Julita år 1948
Anmärkning
"Uvberget är ett ståtligt exempel på en förkastning. Vid jordbävningar har berget tvingats i höjden och Hjälmarens botten har sjunkit. - Längst i fjärran syns Vinön, närmare Bergaön"
[...]
"Själva berggrunden i Sörmland består till största delen av urberg, framförallt s.k. sörmlandsgnejs. Man säger den »fasta» berggrunden, men det är dock bara frågan om ett förhållandevis unt skal på jordklotet. ibland rubbas jömviktsförhållandena, och då kan skaler brista sönder, så att den glödande lavan inne i jorden tränger upp. [...] Men inte alla sprickor släppte fram lavan från jordens inre. Genom Sörmland går många andra sprickor, som slagit upp i det gamla urberget. [...] Men jordens har haft flera orosperioder, då gamla sprickor brutits upp på nytt igen. Sista gången skedde det under en geologisk period, som tog sin början för ungefär 1 miljon år sedan. Urbergsslätten sprack sönder än en gång här i Sörmland, och då kunde berget sjunka nedåt på den ena sidan av en spricka, under det att den andra sidan steg uppåt. Det kallar man förkastning. På jorden kändes det så som en väldig jordbävning, ty hela traken omkring bävade och skalv. En sådan spricka bildade Hjälmarens södra sttrand. De höga bergen där, Uvbergen och Skäggebergen, är upp till 60 meter höga över Hjälmarens yta. Sjön är här ända till 10 meter djup, så t dess botten måste ha sjunkit åtminstone 70 meter i förhållande till de delar av urberget, som nu bildar topparna på Uv- och Skäggbergen" / Ur Julita socken (1948), sidan 2-3
[...]
"Själva berggrunden i Sörmland består till största delen av urberg, framförallt s.k. sörmlandsgnejs. Man säger den »fasta» berggrunden, men det är dock bara frågan om ett förhållandevis unt skal på jordklotet. ibland rubbas jömviktsförhållandena, och då kan skaler brista sönder, så att den glödande lavan inne i jorden tränger upp. [...] Men inte alla sprickor släppte fram lavan från jordens inre. Genom Sörmland går många andra sprickor, som slagit upp i det gamla urberget. [...] Men jordens har haft flera orosperioder, då gamla sprickor brutits upp på nytt igen. Sista gången skedde det under en geologisk period, som tog sin början för ungefär 1 miljon år sedan. Urbergsslätten sprack sönder än en gång här i Sörmland, och då kunde berget sjunka nedåt på den ena sidan av en spricka, under det att den andra sidan steg uppåt. Det kallar man förkastning. På jorden kändes det så som en väldig jordbävning, ty hela traken omkring bävade och skalv. En sådan spricka bildade Hjälmarens södra sttrand. De höga bergen där, Uvbergen och Skäggebergen, är upp till 60 meter höga över Hjälmarens yta. Sjön är här ända till 10 meter djup, så t dess botten måste ha sjunkit åtminstone 70 meter i förhållande till de delar av urberget, som nu bildar topparna på Uv- och Skäggbergen" / Ur Julita socken (1948), sidan 2-3
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
A6-69
Tillkomsttid start
1948
Bild byline
Foto: Ivar Schnell/Södermanlands hembygdsförbund
Upphovsrättsinnehavare
Södermanlands hembygdsförbund
Motiv - Underplats
Uvberget
Motiv
Stora Daviken, Julita, Oppunda, Katrineholm, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 20 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/404977.
Publikationer
- Schnell, Ivar (1948). Julita socken: Sockenbeskrivning 5 [Häfte]. Eskilstuna: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 3.