SLM A7-111 - Tegelvalv på Barrö år 1964
Medeltida tegelvalv i källaren under en bodbyggnad vid gamla biskopsgården Barrö på Barrön i Näshulta år 1964
Objekttyp
Titel
SLM A7-111 - Tegelvalv på Barrö år 1964
Anmärkning
"Under en enkel bodbyggnad vid Barrö finns två tegelvalv av medeltida konstruktion, tydligen byggda då Barrö var biskopsgård"
[…]
Barrö gård tillika med Visund och Vidökna ägdes av biskopen i Strängnäs, och första gången källorna har något att meddela om Barrö är, då biskop Sigismund år 1350 på denna sin gård utfärdade ett köpebrev. En forskare (Sam Hedar) påpekar, att just vid den tiden gick digerdödens pest härjande fram över Sverige, och kanske har biskopen, som man brukade i pesttider, dragit sig tillbaka till denna avlägsna ort för at skydda sig mot smittan. Efter pestidens brev finns inga uppgifter om Barrö förrän år 1642, då domkapitlet började bytesförhandlingar, som två år senare resulterade i att en väpnare Erik Anderson bytte till sig Barrö med Visund. I brevet berättas Barrö ha varit gammalt biskopssäte, och bytet gav Erik Andersson också 20 mark penningar för att han därmed skulle upprätta och reparera husen och källaren på Barrö. Den uppgiften är intressant. Den visar att biskopen så helt tappat intresset för sin gård, att han först lät den förfalla och därefter bytte bort den. Uppgiften är även intressant därigenom, att de omtalade källarna ännu finns i behåll fullt brukbara för gårdens behov. Under en bodbyggnad finns två tegelvälvda källarrum, det västra av stor elegans och det östra mer primitivt, kanske efter en reparation, som Erik Andersson utförde för de erhållna penningarna. Ur gårdens fortsatta öden kan berättas, att gustav Vasa år 1558 köpte den. Den ärvdes av hans yngste son Karl (XI) och småningom kom den under Gräfseboda" / Ur Husby Rekarne kommun (1965), sidan 52, 53
[…]
Barrö gård tillika med Visund och Vidökna ägdes av biskopen i Strängnäs, och första gången källorna har något att meddela om Barrö är, då biskop Sigismund år 1350 på denna sin gård utfärdade ett köpebrev. En forskare (Sam Hedar) påpekar, att just vid den tiden gick digerdödens pest härjande fram över Sverige, och kanske har biskopen, som man brukade i pesttider, dragit sig tillbaka till denna avlägsna ort för at skydda sig mot smittan. Efter pestidens brev finns inga uppgifter om Barrö förrän år 1642, då domkapitlet började bytesförhandlingar, som två år senare resulterade i att en väpnare Erik Anderson bytte till sig Barrö med Visund. I brevet berättas Barrö ha varit gammalt biskopssäte, och bytet gav Erik Andersson också 20 mark penningar för att han därmed skulle upprätta och reparera husen och källaren på Barrö. Den uppgiften är intressant. Den visar att biskopen så helt tappat intresset för sin gård, att han först lät den förfalla och därefter bytte bort den. Uppgiften är även intressant därigenom, att de omtalade källarna ännu finns i behåll fullt brukbara för gårdens behov. Under en bodbyggnad finns två tegelvälvda källarrum, det västra av stor elegans och det östra mer primitivt, kanske efter en reparation, som Erik Andersson utförde för de erhållna penningarna. Ur gårdens fortsatta öden kan berättas, att gustav Vasa år 1558 köpte den. Den ärvdes av hans yngste son Karl (XI) och småningom kom den under Gräfseboda" / Ur Husby Rekarne kommun (1965), sidan 52, 53
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
A7-111
Tillkomsttid start
1964
Bild byline
Foto: Ivar Schnell/Södermanlands hembygdsförbund
Upphovsrättsinnehavare
Södermanlands hembygdsförbund
Motiv
Barrö gård, Barrö 1:4, Barrö, Näshulta, Österrekarne, Eskilstuna, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
“SLM A7-111 - Tegelvalv på Barrö år 1964,” Sörmlands museum
hämtad 20 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/405023.
hämtad 20 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/405023.
Publikationer
- Schnell, Ivar (1965). Husby Rekarne kommun: Sockenbeskrivning 20 [Häfte]. Eskilstuna: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 53.