Moderträdet till Sävstaholmsäpplet som idag börjar närma sig en ålder på 200 år. I bakgrunden syns radhus som uppfördes på avstyckade tomter norr om järnvägen i början av 1980-talet.

Öster om orangeriet fanns en yta där man sedan lång tid tillbaka hade drivit upp vildäpplen för att på dessa ympa på skott av förädlade stammar. Den dåvarande trädgårdsmästaren C F Rydström bestämde sig på 1850-talet för att flytta plantskolan till en plats vid Sävsta där jorden ansågs vara bättre för ändamålet. När man höll på att hugga bort de äldre vildaplarnas rötter upptäckte trädgårdsmästaren att ett äpple som föll ned hade en särskilt god smak. Han hann precis hejda parkmästaren från att hugga ned även detta träd, vilket kom att bli det enda som sparades på platsen. Sävstaholm, som äpplet kom att kallas, förökades genom inympning på andra träd och har med tiden blivit mer känt än slottet det upptäcktes vid.

Sävstaholms slott, ursprungligen uppfört på 1620-talet, fick sitt nuvarande utseende 1804-1815 efter ritningar av arkitekten Carl Christoffer Gjörwell den yngre, som var en av Sveriges mest framstående under tiden kring sekelskiftet 1800. Han var en av de ledande arkitekterna för den nyantika stil som fick sitt genombrott i Sverige runt sekelskiftet 1800. Slottsparken, som byggdes om samtidigt som slottet, är huvudsakligen utformad enligt den engelska parkens ideal, med mjuka naturliga former och vidsträckta öppna gräsmattor som ledde fram till huvudbyggnaden.

Sävstaholm är till mångt och mycket synonymt med dess tidigare ägare Greve Trolle Bonde. Det var han som formade slottet och parken som de ser ut idag, och han var också en mycket framträdande person i lokalsamhället under tiden sin levnadstid på slottet. Genom honom gjordes Sävstaholm till en knutpunkt där kungligheter, konstnärer och Vingåkersbor träffades i festliga sammanhang.

I juni 1934 inköptes Sävstaholms slott tillsammans med ett sju hektar stort parkområde av Föreningen för sinnesslöa barns vård för att användas som skolhem. Föreståndare för anläggningen var Rut Lindahl som också varit drivande i inköpet av fastigheten för ändamålet. 1968 köptes slottet av Vingåkers kommun, som idag använder byggnaden för kontor m.m.