Dopfat av metall i Jäders kyrka gjutet av mäster Peder klockgjutare i Västerås år 1533.

"Under senmedeltiden behövdes inte några nya funtar i Sörmland, eftersom säkerligen varje kyrka redan hade sitt behov fyllt. Först när en förändring i dopritualen inträdde, så att barnet inte längre skulle doppas i vattned utan endast begjutas, måste man skaffa nya kärl. Detta inträffades först samtidigt med reformationen, då dopfat av metall började bli vanliga. Funtar av metall hade dock förekommit tidigare, säkerligen även i Sörmland, men sådana hade ett alltför stort metallvärde för att man skulle kunna räkna med att de i regel bevarades när de en gång blivit gammalmodiga och ej längre användes. Det är också ganska troligt att Gustav Vasa 'räddat' eventuella metallfuntar, som ju lättare kunde avvaras och ersättas med annat material än kyrkklockorna. Den enda medeltida metallfunt som bevarats i Sörmland står i Strängnäs domkyrka [...]. En lämplig avslutning på kavalkaden av sörmländska medeltidsfuntar utgör dopfatet i malm i Jäder, (bild 6:2), som visserligen ör utfört först 1533, men av en klockgjutare som representerar senmedeltida hantverkstradition. Den låga, flata skålen med sina två handtag har ju en högst profant utseende och bildar en verkningsfull kontrast till de tunga romanska sandstensfuntarna, som började vår översikt. Den nya tidens uppfattning framträder bl.a. i den detaljen att mästaren ordentligt signerat sitt verk med initialer och bomärke. Samme man, Petrus Andre, eller som han kallar sig själv, 'Mäster Pedher klockgjutare' i Västerås har också utfört klockor i Fogdö (1525) och Tumbo, förutom en rad funtar och klockor i Västerås stift" /Ur "Medeltida dopfuntar i Sörmland" av Rune Norberg (1944) sidan 24.

"Dopkittel av malm med två handtag. Inskrift i minuskler; 'curatus . dnvs . iohannes . michaelis . spiritus', i översättning: 'kyrkoherde herr Johannes Mikaelsson . P[etrus] A[ndre] År 1533. Kom Helige Ande!'. Gjuten av klockgjutaren Petrus Andre i Västerås. Diam. c:a 70 cm" /Ur "Medeltida dopfuntar i Sörmland" av Rune Norberg (1944) sidan 30.