Langlet

Valdemar

1872-12-17

1960-10-16

Georg

Sverige

Sverige

Södermanland

Katrineholm

Lerbo

Spetebyhall

journalist, författare, delegat för Svenska röda korset Ungern 1944-1945

Valdemar Georg Langlet, född 17 december 1872 i Lerbo i Södermanland, död 16 oktober 1960 i Stockholm, var en svensk journalist, lärare, författare, översättare och esperantist.

Valdemar Langlet växte upp på Spetebyhall i Lerbo mellan Flen och Katrineholm som son till arkitekten Emil Langlet och författaren Mathilda Langlet, född Söderén. Han var bror till Filip, Abraham och Alexander Langlet. Valdemar Langlet gifte sig två gånger, år 1899 med åländskan Signe Blomberg (1876–1921) och 1925 med ryskfödda Nina Borovko (1896–1988). Med Signe Blomberg hade han sönerna Emil och Lars.

Räddningsaktion för Ungerska judar:
Valdemar Langlet bosatte sig i Budapest tillsammans med sin fru Nina år 1932. Där arbetade han som lektor i svenska på Budapests universitet och översatte samtidigt ungerska författare till svenska. Från 1938 tjänstgjorde han vid sidan om lärararbetet som oavlönad kulturattaché på den svenska legationen i Budapest.

Efter den tyska ockupationen 1944 utsågs han i juni till delegat i Ungern för Svenska Röda korset med bibehållen anknytning till legationen. Paret Langlet räddade tusentals judar och andra människor från de tyska och ungerska nazisternas förföljelser genom att utställa skyddsdokument och tillhandahålla mat, husrum och sjukvård i Röda kors-beskyddade hus och kloster. Detta skedde parallellt med liknande insatser av den svenska legationen under Raoul Wallenbergs ledning och av andra diplomatiska beskickningar från neutrala länder.

Paret Langlet återvände till Sverige efter kriget 1945 och hade då förlorat allt vad de ägde i Budapest. De bosatte sig på den lilla fastigheten Solbacken vid Valdemar Langlets barndomshem Spetebyhall och kunde under knappa omständigheter försörja sig med tidningsartiklar och översättningar, samt, vad gällde Nina Langlet, med pianolektioner. De flyttade 1955 till Stockholm.

Även efter kriget fortsatte Valdemar att arbeta för fortsatt hjälp till Ungern. Han skrev boken "Verk och dagar i Budapest" om deras upplevelser under 1944-45 och alla inkomster från boken gick till Ungern-hjälp och han var ledamot i styrelsen och verkställande utskottet i Svenska Rösa korsets Ungerska Hjälpkommitté.

Röda korsets hedrade honom 1946 med en silvermedalj "För förtjänster i samband med Svenska röda korsets hjälpaktion i Ungern". Av Svenska staten utnämndes han 1949 till Riddare av Kungl Nordstjärneordern (inte för sina humanitära insatser i Budapest utan för sitt oavlönade arbete som kulturattaché). I övrigt ägnades hans insatser ingen större uppmärksamhet.

I Budapest har både en skola och en gata uppkallats efter Valdemar Langlet, och hans gärningar är väl kända i Ungern. Skolan lades dock ner på grund av omorganisation under 2000-talet. I Valla i Katrineholm finns Valdemar Langlets park/Langletparken. Sedan 2012 finns även en park döpt efter Valdemar Langlet i Uppsala.