Langlet

Nina

1896-08-25

1988-09-03

Borovko

Sverige

Ryssland

s:t Petersburg

musiker, musikpedagog, hjälparbetare

Nina Langlet var dotter till den ryske esperantopionjären Nikolaj Afrikanovitj Borovko (1863–1913) och Antonina Borovko-Tjajkovskoja (1872–1948). Hon utbildade sig i musik i Ryssland/Sovjetunionen, och fick hjälp av Valdemar Langlet 1923 med att komma till Sverige för fortsatta musikstudier.

Nina Langlet gifte sig sedan 1925 med Valdemar Langlet. Paret flyttade 1931 till Budapest, där Valdemar Langlet verkade som lektor i svenska.

Efter den tyska ockupationen 1944 utsågs Valdemar Langlet till delegat i Ungern för Svenska Röda korset med bibehållen anknytning till legationen. Nina var också delaktig i arbetet med Röda korset. Paret Langlet räddade tusentals judar och andra människor från de tyska och ungerska nazisternas förföljelser genom att utställa skyddsdokument och tillhandahålla mat, husrum och sjukvård i Röda kors-beskyddade hus och kloster. Detta skedde parallellt med liknande insatser av den svenska legationen under Raoul Wallenbergs ledning och av andra diplomatiska beskickningar från neutrala länder.

Paret Langlet återvände till Sverige efter kriget 1945 och hade då förlorat allt vad de ägde i Budapest. De bosatte sig på den lilla fastigheten Solbacken vid Valdemar Langlets barndomshem Spetebyhall och kunde under knappa omständigheter försörja sig med tidningsartiklar och översättningar, samt, vad gällde Nina Langlet, med pianolektioner. De flyttade 1955 till Stockholm. Efter flytten till Stockholm hade paret kvar Solbacken som sommarstuga.

Hon skrev om sina erfarenheter i Ungern 1944-45 i boken "Kaos i Budapest" som utkom 1982.