Daniel Smedberg gör ett vasstak till stenåldershuset under Ernst Kleins stenåldersexperiment sommaren 1918.

"Taktäcktningen vållade en hel del huvudbry. Först togo vi de långa vassknippen, som räckte från taknocken ett gott stycke utanför väggen, och bundo dem, ett litet knippe i sänder, vid taksparrarna med vipporna uppåt. När några lag placerats över varandra på detta sätt, och topparna skurits av dem, såg det hela mycket präktigt ut, men tyvärr visade det sig att den bast, varmed knippena surrats, krympte ihop och pressade samman vassen, så att det blev luckor överallt, där man bundit. Då hittade Smedberg på ett annat sätt. Han flätade en tjock krans av vass och lade den över toppen på hyddan. Sedan tog han vass och vek in vippora under kransen, som då göll hela vasstäcket fast. Sedan träddes en ny krans ovanpå alltihopa och proceduren upprepades, tills taket blev tjockt nog, tätt och präktigt utan skarvar. I rököppningen, vars insidor betrökos med lera, sattes liksom en tunna av hasselkäppar, så att all eldfara skulle vara utesluten" /Ur "Stenåldersliv" av Ernst Klein (1920) sidan 96-97.