SLM M008804 - Daniel Smedberg gör en kruka, stenåldersexperimentet år 1918
Foto: Eric von Rosen / Sörmlands museum
"Krukan färdig". Daniel Smedberg gör en kruka under Ernst Kleins stenåldersexperiment sommaren 1918.
Objekttyp
Titel
SLM M008804 - Daniel Smedberg gör en kruka, stenåldersexperimentet år 1918
Anmärkning
I "vildmarkerna" runt greve Eric von Rosens slott på Rockelsta genomfördes en av de första svenska studierna i experimentell arkeologi sommaren 1918. Två män fick i uppgift att leva stenåldersliv, och med hjälp av sten och benredskap bl a fälla träd, bygga en hydda och en flotte, fiska, mala säd och laga mat. Alltsammans dokumenterades i filmen "Stenåldersmannen" som fick biopremiär i maj 1919, och visades som utbildningsfilm för svenska skolbarn långt in på 1960-talet.
"Krukan stod i solen några dagar och torkade. Sedan gjorde Smedberg ett kraftigt bål ute på backen och placerade krukan mitt ibland den torra veden samt tände på. Det brann lusteligt en halvtimma. Sedan hittade stenåldersmannen bland glöden några rödbrända skärvor, av vilka han, som han sade, kunde sluta att krukan inte brunnit upp helt och hållet. Försöken upprepades många gånger. Varje kruka sprack, först vid övergången mellan botten och vägg, men för övrigt på alla möjliga sätt. Brändes den för fuktig, exploderade vattenångan inne i godset. Torkade den framför elden, skilde sig den torrare delen från den fuktigare. Soltorkades den, blev den full av småsprickor, som hastigt förstorades, när den kom i elden. Smedberg vara nära att betvivla alla de vetenskapsmäns sanningsenlighet, som beskrivit primitiv lerkärlstillverkning. [...] Hittills hade krukmakaren alltid börjat med bottnen och byggt sig uppåt kanten. Men en vacker dag vände han helt simpelt upp och ned på problemet. Utgående från randen byggde han upp kärlets väggar, icke av en eller ett par sammanhängande lerspiraler, utan av ringar, som från början gåvos den avsedda vidden och helt knådades ihop med den närmast undre, innan nästa sattes på. För att få botten på kärlet var det bara att småningom minska på ringarnas diameter, tills det återstående hålet kunde täppas med en plugg av lera. I denna upp- och nedvända ställning fick nu kärlet torka sakta i jämn värme. Det första kärl, som tillverkades på detta sätt, en konstlös kruka på ca en liters rymd, höll i bränningen. Sedan misslyckades knappt någon enda. Knepen voro äntligen funna" /Ur "Stenåldersliv" av Ernst Klein (1920) sidan 79-81.
Se även krukan, SLM 18011-270:47A
"Krukan stod i solen några dagar och torkade. Sedan gjorde Smedberg ett kraftigt bål ute på backen och placerade krukan mitt ibland den torra veden samt tände på. Det brann lusteligt en halvtimma. Sedan hittade stenåldersmannen bland glöden några rödbrända skärvor, av vilka han, som han sade, kunde sluta att krukan inte brunnit upp helt och hållet. Försöken upprepades många gånger. Varje kruka sprack, först vid övergången mellan botten och vägg, men för övrigt på alla möjliga sätt. Brändes den för fuktig, exploderade vattenångan inne i godset. Torkade den framför elden, skilde sig den torrare delen från den fuktigare. Soltorkades den, blev den full av småsprickor, som hastigt förstorades, när den kom i elden. Smedberg vara nära att betvivla alla de vetenskapsmäns sanningsenlighet, som beskrivit primitiv lerkärlstillverkning. [...] Hittills hade krukmakaren alltid börjat med bottnen och byggt sig uppåt kanten. Men en vacker dag vände han helt simpelt upp och ned på problemet. Utgående från randen byggde han upp kärlets väggar, icke av en eller ett par sammanhängande lerspiraler, utan av ringar, som från början gåvos den avsedda vidden och helt knådades ihop med den närmast undre, innan nästa sattes på. För att få botten på kärlet var det bara att småningom minska på ringarnas diameter, tills det återstående hålet kunde täppas med en plugg av lera. I denna upp- och nedvända ställning fick nu kärlet torka sakta i jämn värme. Det första kärl, som tillverkades på detta sätt, en konstlös kruka på ca en liters rymd, höll i bränningen. Sedan misslyckades knappt någon enda. Knepen voro äntligen funna" /Ur "Stenåldersliv" av Ernst Klein (1920) sidan 79-81.
Se även krukan, SLM 18011-270:47A
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
M008804
Tillkomsttid start
1918
Bild byline
Foto: Eric von Rosen
Upphovsrättsinnehavare
Sörmlands museum
Motiv
Rockelsta, Helgesta, Villåttinge, Flen, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
SLM-nummer
18011-270:47A
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 3 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/343005.
Personrelationer
- Foto Eric von Rosen, Rockelsta
Publikationer
- Klein, Ernst (1920). Stenåldersliv [Bok]. Stockholm: Svenska Teknologiföreningens förlag (Konst- och kulturhistoriskt bibliotek).