Daniel Smedberg med sin nybyggda flotte under Ernst Kleins stenåldersexperiment sommaren 1918.

"Till äventyren och nöjena hörde utom den misslyckade jakten också sjöfarten. Vi ville se, hur pass det kunde gå för sig att åstadkomma en farkost. Egentligen var det meningen, att smedberg skulle göra en kanot av en urholkad trädstam... [...] Istället gjorde han en flotte. Den bestod av grova torrfuror, som fälldes och hopades i lämpliga längder. Ett dylikt träd av omkring fyra decimenters tjocklek fälldes på 25 minuter. Sättet att fästa ihop flotten var så enkelt och praktiskt, att det inte bör få falla i glömska. Sedan alla stockarna förts ned på en sluttande häll vid stranden och lagts ihop, sköts en kraftig björkkäpp in under vardera änden. Två likadana lades på flottens översida mitt över de andra. Käpparnas ändar stycko ett litet stycke utanför flottens sidor. Nu gjorde Smedberg av granrötter fyra starka band i form av en 8, som passades av så, att de nätt och jämnt voro så långa, som flotten var tjock. Två av banden skötos över ändarna av käpp-paren på ena sidan och hindrades att glida av medelst ett inhugget hack. Sedan böjdes käpparna tillsammans på andra sidan och banden krängdes på också där. När käpparna sedan rätade ut sig, sträcktes banden så långt de kunde, och eftersom de voro korta, spände käpparna på grund av sin elasticitet ihop hela konstruktionen. Första försökte misslyckades visserligen, ty ett av banden tålde inte påfrestningen, med den påföljd, att ena änden av flotten brast isär, och Smedberg, som befann sig ombord, hade all möda att klara sig i land med de dyrbara stockarna. Men vid andra försöket gick det bättre. Och jag minns med glädje den natliga roddtur på Båven, som jag var med om" /Ur "Stenåldersliv" av Ernst Klein (1920) sidan 103-104.