SLM R99-81-5 - Stallarholmens kommun mot slutet av stenåldern
Karta över Stallarholmens kommun med bl.a. Selaön som visar hur vattennivån låg vid stenålderns slut samt förekomsten av skålgropar, s.k. älvkvarnar
Objekttyp
Titel
SLM R99-81-5 - Stallarholmens kommun mot slutet av stenåldern
Anmärkning
"När stenåldern led mot sitt slut, stod Österjöns vatten ca 25 m högre än nu, Kartan visar, vad som då var land (de vita områdena). De grå områdena är det, som är land i våra dagar. - De svarta prickarna markerar, var man hittills funnits älvkvarnar"
[...]
"Bronsåldersminnen har vi möjligen också i de skålgropar, som knackats ned i hällar eller lösa stenar. De förekommer ofta tillsammans med enkla ristningar av människor, båtar, fotsulor o.s.v., s.k. hällristningar tillkomna under bronsåldertid. Ett stort och rikt ristningsområde finns vid Enköping, men i hela Södermanland har har bara tre ristningar hittats, ingen därav i vår kommun. De små skålgroparna kanske är förebud till fynd även på Selaön. Framtiden kanske kan bjuda överraskningar. För närvarande känner vi till skålgropsförekomster till ett antal av 5 i Ytterselö, 8 i Överselö och 4 i Toresund. Kartan på sidan 11 visar var de kända förekomsterna finns. Säkerligen skulle emellertid en noggrann inventering kunna ge ännu fler fynd [...] Skålgroparna kallas vanligen älvkvarnar. Där skulle således enligt folktron de hemlighetsfulla väsen ("älvor") ha malt, vilka man trodde befolkade åker, äng och hustomter. Blev man ovän med dem, kunde man bli illa sjuk, då "ältan", och då måste man blidka dem genom att smörja fett i älvkvarnarna vid gården samt offra småslantar, nålar eller tyglappar däri. Kantor Erik Hed berättar, att ännu omkring 1920 var älvkvarnen vid Tuna Storgård i bruk. Hann fann då en knappnål och en ettöring i de då renskurade groparna" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 11, 13, 14
[...]
"Bronsåldersminnen har vi möjligen också i de skålgropar, som knackats ned i hällar eller lösa stenar. De förekommer ofta tillsammans med enkla ristningar av människor, båtar, fotsulor o.s.v., s.k. hällristningar tillkomna under bronsåldertid. Ett stort och rikt ristningsområde finns vid Enköping, men i hela Södermanland har har bara tre ristningar hittats, ingen därav i vår kommun. De små skålgroparna kanske är förebud till fynd även på Selaön. Framtiden kanske kan bjuda överraskningar. För närvarande känner vi till skålgropsförekomster till ett antal av 5 i Ytterselö, 8 i Överselö och 4 i Toresund. Kartan på sidan 11 visar var de kända förekomsterna finns. Säkerligen skulle emellertid en noggrann inventering kunna ge ännu fler fynd [...] Skålgroparna kallas vanligen älvkvarnar. Där skulle således enligt folktron de hemlighetsfulla väsen ("älvor") ha malt, vilka man trodde befolkade åker, äng och hustomter. Blev man ovän med dem, kunde man bli illa sjuk, då "ältan", och då måste man blidka dem genom att smörja fett i älvkvarnarna vid gården samt offra småslantar, nålar eller tyglappar däri. Kantor Erik Hed berättar, att ännu omkring 1920 var älvkvarnen vid Tuna Storgård i bruk. Hann fann då en knappnål och en ettöring i de då renskurade groparna" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 11, 13, 14
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
R99-81-5
Tillkomsttid start
1981
Motiv
Överselö, Selebo, Strängnäs, Södermanland, Södermanland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Repro: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 21 augusti 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/385695.
Publikationer
- Schnell, Ivar (1969). Stallarholmens kommun: Sockenbeskrivning 23 [Häfte]. Nyköping: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 11.