Del av karta i Lantmäteristyrelsens arkiv över Nyköping från 1600-talets slut, som förutom stadens två kyrkor visar galgen på Galgberget ovanför Rosenkälla, bestående av två stolpar, en överliggare mellan dem samt en stege, på vilken delinkventen ställdes när snaran om hans hals fastgjordes.

"Går vi till städernas avrättningsplatser, så finner vi att de under 1600-talet ligger en bit från städerna på något högt berg. [...] ... och nordost om Nyköping ligger Galghagen, i vilken på 1600-talskartor 'Galgbacken' är utritat med en galge på toppen, [,,,] Så vitt man nu kan bedöma syntes samtliga dessa galgar vida omkring så att vägfarande med onda avsikter skulle kunna dra lärdomar därav och avstå från sina tilltänkta dåd. Galgen på Nyköpingskartorna visar konstruktionen av en sådan i den enkla form, som kunde räcka för landsortsstäder som de sörmländska. Den bestod av två resta stolpar med en överliggare och mot den ena stolpen restes en stege, Missdådaren släpades upp på stegen, snaran om hans hals bands i överliggaren och därefter stöttes han från stegen och blev hängande. I en sådan galge kunde två missdådare hänga på samma gång, vilket kunde behövas, ty liken skulle hänga kvar i galgen, tills dess de ramlade sönder. Under 1700-talet skedde emellertid en förändring i förfarandet vid hängningen av missdådare. Vi kan följa den i Nyköpings rådstuguprotokoll. År 1747 blev en dräng, som gjort inbrott och stulit hos sin husbonde, av hovrätten dömd att hängas, och magistraten i Nyköping anbefalldes att ju förr dess hellre bygga en galge på avrättningsplatsen. Det var då inte galgen i Galghagen, som byggdes upp på nytt, utan landshövdingen förordnade om att tjuven skulle hängas på Stora Torget, där stadens exekutionsplats var. Tjuven blev hängd och skarprättaren hyrde en häst varmed han på kvällen bortförde den döda kroppen" /Ur "Brott och straff" av Ivar Schnell (1948) i Sörmlandsbygden 1948 sidan 23.