Loket 2:an, Askersund - Skyllbergs järnväg uppförd 1883. Utanför Skyllbergs station.

Ur Sigurd Erikssons självbiografi om Askersund - Skyllbergs järnväg:
"10. Järnvägen
Askersund-Skyllberg-Lerbäcks järnväg var en smalspårig historia som svarade för samfärdseln och godstransporterna enligt namnet. En baningenjör från SJ skulle säkert ha tagit sig för pannan om han sett de stigningar och framförallt kurvor som tog sig igenom naturen. Jag hade ju stor anknytning till inrättningen med en morfar som lokförare och en e o banvakt som farbror. Sen användes ju banan som gångväg till skolan, till Skyllberg och till Askersund. Perfekt som promenadväg var den ju inte, syllavståndet passade inte in med steglängden så det blev lite hoppande. Tågtiderna kunde man, de var inte så många och det liksom andra vehiklar hörde och såg man ju och kunde kliva åt sidan. Tågets fart var inte heller på något sätt skrämmande. Ständigt tänker jag på vår utfart över järnvägen när jag skall passera väg 50 på samma ställe. Banan var naturligtvis inhägnad hela vägen med hänsyn till skogskorna och vid varje väg fanns stadiga tjärade trägrindar med varningen: "Passera ej banan då tåg synes eller höres" Ingen varning finns i dag. Bilar far i strida strömmar, flertalet med betydligt över I0O km fart. Skulle varningen "då bil synes eller höres" stå där så vete katten om man nånsin kom över. Banan var ju inte avsedd som gångstig och i begynnelsen skulle gångbiljett lösas för att man skulle få gå där. Det finns ett par i våra museihandlingar för 1914-1916. Priset var kr 4, en stor summa på den tiden. Viktoria hade säkert klarat ett veckoinköp av specerier för de pengarna. Jag kan aldrig föreställa mig att Viktor pungade ut med det beloppet, hellre hade han väl gått bredvid..."