SLM P2017-0733 - Agnetas konfirmation år 1962
Sörmlands museum
Agneta Gustafsson med sin familj: mamma Anna, pappa Lennart, lillasyster Gunilla och lillebror Bengt, framför deras lyxiga radiogrammofon konfirmationsdagen år 1962
Objekttyp
Titel
SLM P2017-0733 - Agnetas konfirmation år 1962
Anmärkning
"Min konfirmation 1962 framför lyxiga radiogrammofonen med min familj."
"Vi sjöng alltid. I och med att radion gick jämt så hörde man ju Tore Bernhards och de här... Vita syrener de blomma om våren och den lilla and uti himmeln for. Och vildanden och det här.. det var ju fantastiskt.
Det dröjde lite tills vi hade råd med en radiogrammofon, men det fick vi då när vi flyttade. När jag var tretton. Vi fick vår första tv 1960. Då var jag tretton år. Det var till OS i Rom. Då köpte mamma och pappa tv. Svartvit. Och då tittade vi på Vilma Rudolf när hon sprang, hon var så fantastiskt vacker. Hon var som en gasell. Men fram till dess då, och även efteråt... det var bara två program på tv. Först var det ett, sen var det två.
Så var det ju radion som gällde. Och skivor. Harry Brandelius tyckte pappa om. Så det var mycket... och Evert Taube. Vi sjöng mycket. Pappa spelade munspel. Han spelade faktiskt munspel riktigt bra. Och vi spelade blockflöjt också. Jag önskade mig ett piano i tio år. Men det kan du förstå att med ett rum och kök och sen... det gick ju inte. " /Agneta
Agneta intervjuades 2017 om sin barndom i samband med projektet "Att växa upp". Se INTERVJU-051 26
"Vi sjöng alltid. I och med att radion gick jämt så hörde man ju Tore Bernhards och de här... Vita syrener de blomma om våren och den lilla and uti himmeln for. Och vildanden och det här.. det var ju fantastiskt.
Det dröjde lite tills vi hade råd med en radiogrammofon, men det fick vi då när vi flyttade. När jag var tretton. Vi fick vår första tv 1960. Då var jag tretton år. Det var till OS i Rom. Då köpte mamma och pappa tv. Svartvit. Och då tittade vi på Vilma Rudolf när hon sprang, hon var så fantastiskt vacker. Hon var som en gasell. Men fram till dess då, och även efteråt... det var bara två program på tv. Först var det ett, sen var det två.
Så var det ju radion som gällde. Och skivor. Harry Brandelius tyckte pappa om. Så det var mycket... och Evert Taube. Vi sjöng mycket. Pappa spelade munspel. Han spelade faktiskt munspel riktigt bra. Och vi spelade blockflöjt också. Jag önskade mig ett piano i tio år. Men det kan du förstå att med ett rum och kök och sen... det gick ju inte. " /Agneta
Agneta intervjuades 2017 om sin barndom i samband med projektet "Att växa upp". Se INTERVJU-051 26
Museikod
SLM
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
P2017-0733
Samtidigt förvärvat
Att växa upp
Tillkomsttid start
1962
Historik
Norrköping, Norrköping, Östergötland, Sverige
Upphovsrättsinnehavare
Sörmlands museum
Förvärvsdatum
2017-10-25
Motiv
Nygatan 13 B, Norrköping, Norrköping, Östergötland, Östergötland, Sverige
Motivkategori
Bildtyp
Påsikt: Sv/V
Material (foto)
Papper
Källhänvisning
hämtad 21 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c24/items/show/432027.