Blm 12232 - Ljussax
Objekttyp
Beskrivning
Ljussax av silver. Rektangulär veklåda med rundad ovankant. Raka armar med ornering vid de runda fingeröglorna. Spetsig framskänkel för lyft av veke. Skänklarna nitade samman. Stämplar på veklådan: Två stora C med krona (Karlskrona stadsstämpel 1600-1700-tal), NOVOSADI, E (1728) samt en växtliknande stämpel (troligen åldermanstämpel för Adam Münchenberg).
Tillverkad 1728 (enligt Upmark) eller 1729 (enligt Andrén) av Sigismund Novisadi d.y. Mästare i Karlskrona 1724-1773. Ålderman 1745. Verkstaden drevs i hans namn fram till 1787. För stämpel se fig 5 i Upmark "Karlskronas guldsmedsämbete". Adam Münchenberg, mästare 1713-1739, ålderman 1728.
(Litteratur: Upmark Gustaf "Karlskrona guldsmedsämbete 1695-1812", Andrén Erik "Blekinges provinsstämpel", Blekingeboken 1958, Tunander, Britt "Illustrerat Antiklexikon" 1986)
Ljussaxen hör samman med användningen av vax- och talgljus. Veken förbrändes inte i samma takt som ljuset och var därför tvungen att hållas efter, snoppas av. Ljuset blev svagare ju längre veken var och den kunde också börja lukta, ryka eller falla ner och smälta bort en del av ljuset. I Norden finns belägg för användning av ljussaxar för kyrkligt bruk under 1300-talet. Under 1700-talet blev bruket vanligare och når utanför de högre ståndens kretsar. Fötter på ljussaxen är ett drag som tillkommer under 1700-talet, under slutet av århundradet tillkommer också fjädringen som håller samman skänklarna. Från mitten av 1800-talet blev stearinljus med självförbrännande veke vanligt och därmed minskade behovet av ljussaxar. (Källa: Nilsson, N "Ljussaxen" i Kulturen 1983.)
Deposition 1937-12-02 från Marinens familjepensionskassa, se ank. skrivelse nr 274/37.
Neg nr: 84:184
Tillverkad 1728 (enligt Upmark) eller 1729 (enligt Andrén) av Sigismund Novisadi d.y. Mästare i Karlskrona 1724-1773. Ålderman 1745. Verkstaden drevs i hans namn fram till 1787. För stämpel se fig 5 i Upmark "Karlskronas guldsmedsämbete". Adam Münchenberg, mästare 1713-1739, ålderman 1728.
(Litteratur: Upmark Gustaf "Karlskrona guldsmedsämbete 1695-1812", Andrén Erik "Blekinges provinsstämpel", Blekingeboken 1958, Tunander, Britt "Illustrerat Antiklexikon" 1986)
Ljussaxen hör samman med användningen av vax- och talgljus. Veken förbrändes inte i samma takt som ljuset och var därför tvungen att hållas efter, snoppas av. Ljuset blev svagare ju längre veken var och den kunde också börja lukta, ryka eller falla ner och smälta bort en del av ljuset. I Norden finns belägg för användning av ljussaxar för kyrkligt bruk under 1300-talet. Under 1700-talet blev bruket vanligare och når utanför de högre ståndens kretsar. Fötter på ljussaxen är ett drag som tillkommer under 1700-talet, under slutet av århundradet tillkommer också fjädringen som håller samman skänklarna. Från mitten av 1800-talet blev stearinljus med självförbrännande veke vanligt och därmed minskade behovet av ljussaxar. (Källa: Nilsson, N "Ljussaxen" i Kulturen 1983.)
Deposition 1937-12-02 från Marinens familjepensionskassa, se ank. skrivelse nr 274/37.
Neg nr: 84:184
Bildnr / samlingsnr / inventarienr
12232
Tillkomsttid start
cirka 1728
Förvärvsdatum
1937-12-02
Förvärvsomständighet
Deposition
Samtidigt förvärvat
12228-12232
Sakord
Ljussax
Klassifikation 1
Belysning
Klassifikation 2
Ljustillbehör
Antal
1
Material 1
Silver
Längd (mm)
150
Bredd (mm)
50
Höjd (mm)
30
Teknik 1
Nitat
Signering / märkning
Stämpar: Stadsstämpel, Novosadi, E, växt
Tillverkning - Land
Sverige
Tillverkning - Län
Blekinge
Tillverkning - Kommun
Karlskrona
Tillverkning - Socken
Karlskrona
Tillverkning - Ort
Karlskrona
Källhänvisning
“Blm 12232 - Ljussax,” Blekinge museum, hämtad 18 juli 2024, https://cust.kulturhotell.se/c32/items/show/23991.
Kommentarer